VildaKrigarPrinsessanMathilda!

Man blir rätt avundsjuk ibland på hur andra familjer med "funktionsnedsätt" eller liknande osv har fina nära & kära som ställer upp för dem i vått & torrt! Man blir lycklig å varm i hela kroppen över hur dem har det, att de alltid känner en trygghet. Men samtidigt känner man sig så ledsen, att de känns som vi alltid står själva, att de bara "va jobbigt" i början av Mathildas liv... Nä det förföljer ju resten av vårt liv i olika grader, steg och vad som händer.

Vi har blivit kallade till BRH men vi får ringa imorgon och säg att vi inte kan komma.. Känns hopplöst, ångestfullt och jobbigt. Känns som man sviker Mathilda framförallt! Men går inte att åka dit ensam förälder, det går inte att "omberätta" det för den andra vad som händer å ska hända osv.... Båda föräldrarna behöver varann, stöd, och att förstå tillsammans. Va på BRH år 2008 och nu var det dax igen... Men nej :-(

Jämt får man höra så korkade saker som "ja ni skulle tänkt er för innan ni skaffa föer barn" "så är de att ha djur" osv osv....
HAR INTE VI RÄTTEN att få leva som vi vill precis som alla andra??? Om vi så har fem eller tio barn och femton katter å fem hundar!!

Man tänker iaf inte "nej ett barn till kan jag inte ha ifall vi ska åka till BRH var femte år"....

Faktiskt bör folk hålla klaffen innan de själva testat på andras liv!!! Men önskar inte någon det liv vi lever i, för vetifan om så många hade klarat av det!!! Men stor i tyck å tänk å truten kan man va..

Skönt med blogg när man får för mkt i huvet å på hjärtat....
Men till det jag egentligen ville säga var...

Vill HYLLA min fina fina vän Caroline "Carro" för all stöd och hjälp på sistone!! ❤ Tack!!! Du är en ängel! Vet inte vad jag kan göra för att tacka dig tillräckligt.