Tack för du lyssna <3
Mamsen Madde som skriver....
Känner sån ångest hela tiden, den släppte en liten sväng idag när jag var en stund med Jimmie själv <3 Längesen vi skrattade så mkt ihop som vi gjorde idag... det varit/är mkt för oss.. och den tunga lasten lägger vi på varandra omedvetet, vilket blir bråk och tjaffs.... Det killade ända nere i magen idag.. så som vi skrattade och höll handen och sådant "nykär aktigt"..
<3
Jag känner jag står med för mycket nu, vilket jag känner ofta.. Men nu är det verkligen för mkt.. och jag har kommit back med det jag vill ha klart då o då.. och det känns inte bra.
Skulle ha skrivit schema för assistansen inför sommaren, fixa med sommarviks schemat osv.. men inte ens det är klart.. på så vis har inte dagis heller fått sommarschema och inte mathildas skola heller.. och dagis dem jagar oss efter schemat.. klart dem måste veta det förstår jag..
I veckan som kommer är det möte med rektor och lärare på Mathildas skola.. då ska vi också prata om hur hösten ska se ut.. Jag skulle vilja ha kortare skoldagar för Mathilda lite mer... samtidigt som jag inte vågar det... för jag vill komma ifrån jobbet med Mathilda lite... Kan inte bli ståenda varenda dag på vardagarna exempel med Mathilda och de andra barnen själv .. fungerar inte i längden.. har varit mkt sånt genom åren...
På så vis är de bra med skola och fritids, dem är där alltid och tar Mathilda de tider som är satt ju!
Men vill ju hinna träffa henne lite mer... vill ju kunna träffa henne lite ensam innan de dags o hämta de andra barnen efter nattjobb osv... Jobbig sits det här, vet verkligen inte hur jag ska göra!
Jaja...
Idag har fröken åkt till mormor, så mormor jobbar dagtid då och ass på natten.
Blir så himla tomt när Mathilda inte här hemma, det blir liksom minus två personer..
Såhär ser en packning ut för att vara borta i två nätter för fröken..
Essa följde med och lämna fröken :)
Och Essa har sprungit här och pipit efter Mathilda o kollat hennes dörr.. till slsut förstog hon att näää hon är inte här.. hon var allt lite orolig. Trots Essas unga ålder, så känns det som hon redan tagit på sig rollen att ta hand om Mathilda <3 <3
Pi katten sikken ångest.. och usch så gnällig jag känner mig!
Tack Jennie för en stunds prat ikväll, behövde verkligen lätta på mig lite till någon som gärna lyssnar på mig till punkt och inte avbryter hela tiden, tack <3 det behövdes, du hjälpte mig få ut lite tårar <3 Dem där tårarna har jag svårt att klämma fram......
Ångest har ja faktiskt även över besiktningen på denna lgh som är i veckan :( Väääääldigt rädd att behöva återställa handikappsanpassningarna :( Ja det är inte "bara" att få ett handikappat barn som kan va svårt att acceptera.. men de lär man sig göra... det är så ofantligt mkt annat också..
Världens finaste Mathilda, saknar dig.. det är så tomt här <3 Längtar så efter att bo på samma plan, så du kan mysa hos mig i sängen igen <3 <3
Denna plågsamma ångest... tar livet av mig innefrån :-(
Ja ångest tar verkligen på ens livskvalité. Du får försöka att inte ha så mycket runt om dig ( inte lätt jag vet )
Du vet väl att jag finns...
Livet är inte alla gånger rättvis. Vissa som Er får ta större smäll än andra ... Det är orättvist och Du har rätt att känna tröstlösheten. Att erkänna sig svag och kluven gör en starkare när man kliver upp. Men Madde glöm inte bort att du bara har två händer och än om man vill så kan man inte klona sig. Tur att du som jag har en schäferkompis att rensa hjärnan med ibland.
Ps. Acro hälsar att Essa är söt som en prinsessa.
