Mycke har hänt!
Hej våra vänner !
Det var vääldigt längesen
Och mycket har hänt, Mathilda har börjat i skolan! Hon har "lämnat" mig!!
Det har varit/är en otroligt tuff tid
Från att vara med prinsessan min dygnet runt i 6½år och att gå igenom alla dessa svåra tider och se en nästan dö ett par ggr, så har/är inte detta en lätt match må jag erkänna.. Fast det säger väl sig självt.
Man hade väl hoppats på lite mer stöd & omtanke kanske lite medkänsla.. Kanske en viss förståelse.. Men njae, jag har känt mig rätt så ensam.
Fortfarande är där många dagar som jag vill ha henne hemma hos mig, där jag känner hur ångesten sveper tag i mig.. jag ramlar ner i ett mörkt hål o känner mig alldeles instängd på ngtvis
Vill ju inte vara utan min Mathilda <3 Är så rädd att ngt ska hända henne och att jag då inte finns vid hennes sida..
En väääldigt normal känsla kan jag tänka mig när man sett sin dotter nästan dö
Beslutade mig för börja blogga här igen ivarjefall, en del varför man slutar att blogga är ju att man aldrig får blogga om de man vill utan surigheter... så vill klargöra en sak för er alla nu!
Vi bloggar inte för att vi vill ni ska tycka synd om oss
Inte heller för ni ska bli sura över hur vi känner att leva detta speciella liv, att vi känner oss
rätt ensamma exempel osv..
Vill inte ha en massa känslokalla kommentarer från ngn "att vi får väl också hälsa på folk".. ta tbax den kommenteraren ex. om ni börjat skriva den, för den är inte välkommen! För då har ni verkligen inte ens försökt förstå er på något i vårt liv, det är inte bara att åka iväg hur som helst (kvittar om ni så har 30trappor eller ingen) !!! Exempelvis med mera med mera... !
Vill bara att ni ska förstå vårt ändamål med att blogga är för vår skull främst, ventilera där det alltid är tillgänglig för oss o öppet! Och att andra familjer i likvärdiga sitsar <3
/Madde
Hoppas ni kommer få nyttig läsning <3
