Anfall
Första gången jag var ute i snön i ståskal minsann, går ju mycket enklare nu när man bor såhär för mig att komma ut i alla olika hjälpmedel. Skojigt!
Anfallen har börjat komma igång lite oftare nu igen, inge vidare skoj... men inom en vecka ungefär får vi veta om vi kan höja medicinerna när blodproverna är färdiga.
Just idag när mamma & pappa körde iväg och lämna mig & Emma helt själva för första gången (Emma nya assen). Så just denna dag fick jag anfall, men ass ringde mamma när jag fick mitt anfall precis som hon ska göra för mamma vill gärna vara med och bedömma anfallet vad som ska göras osv. Och det känns nog även tryggt för assistenterna.
Emma skötte sig fint, mamma var inte långt hemifrån och åkte snabbt hem och kollade läget och så.
Ass va såklart spänd och nervös över det som hände, och visst är de jobbigt o se anfall hur många ggr man än sett det. Mamma har ju sett ungefär 8000st anfall på lilla mig och tycker fortfarande att det är lidande att se dem.
Men Emma får beröm!
För hon hade trots sin nervösitet och rädsla ett lugn, man kunde inte se på henne att hon var nervös. Och det är så det ska vara vid anfall. Måste behålla lugnet och inte stressa upp sig. Så det gick super bra!
Tråkigt bara att jag kommer säkert sova hela kvällen, sen får vi se om jag sover inatt... skulle ju behövas att jag gör det så min familj kan sova inför deras sjukhusvistelse imorgon.
Nu sover jag vidare
Hej
