Att acceptera

Att acceptera är inte alla gånger så lätt,
jag har jätte svårt att acceptera bara tanken att hälsa på och "passa på" hälsa på folk som bor högt upp i trapphus osv utan hiss UTAN min docka :( Vi gör ju det i regel "passar vi ju på", med ångest innan för bröstet typ.
Okej att det sker någon gång och så, men eftersom Mathilda inte ska upp för massa trappor så sker det ju för ofta utan henne känner jag... Verkligen ÅNGEST!! Vissa gånger går det helt okej, men vissa gånger känns det SKIT!
Det känns fruktansvärt fel, jag vill ju ha med mig min dotter precis som alla andra förhoppningsvis vill med sina barn?!

Men inte ett skit kan man göra åt det!! Kan ju inte be alla flytta till markplan direkt! :(
Men visst
önskan är ju där att de närmsta bodde på markplan, men man kan inget annat än önsketänka & drömma..


Är kanske på så vis inte så märkligt att vi hellre tar emot besök????!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0