Syskon
Efter nio månaders väntat på att jag skulle få bli stora syster. Så fick jag äntligen den 7 augusti 2007 min efterlängtade lillebror. Vårt första möte var kanske inte det trevligaste, vi låg & sov i varsitt hörn i sjukhus sängen hihi. Sen vaknade jag & total kräkte ner hela sängen (dock inte lille bror). På den tiden hade jag jätte stora problem med kräkningar.
Det var jätte många som trodde att mamma skulle glömma bort mig när lillebror skulle komma till världen. Men ingen av oss är bortglömd! Sen lillebror kom med storken så har jag blivit ännu positivare & gladar än förut. Ändå var jag väldigt positiv förut också, men det blev ännu mer när Lillebror kom. Jag har dessutom visat mig vaken på ett annat sett.
Lillebror har haft lite svårt för mig periodvis, men osäkerheten är väl att han vet helt enkelt inte riktigt hur man ska bete sig mot stora syster. Vilket han lär sig mer & mer. Man föds ju inte direkt med 100% säkerhet på allt. Senaste året har han fått för sig rätt så mkt att slå på mig om mamma/pappa skäller på honom för något annat han gjort. Rätt så kaxig den lille. Men det har han nog slutat med nu, verkar så och det känns ju skönt. Men när han slår på mig så tycker jag han är knasig så jag skrattar då åt honom.
Senaste månaden har lillebror gjort en riktig u-sväng och nu mera är han väldigt duktig med mig. Visst är han klumpig, men vilken 2åring är inte det?! Så han kan ha lite problem om jag ligger i min säng och han sitter bredvid så kan han råka att sätta sig på min hand/hår osv, men då säger jag till så flyttar han sig oftast. Något som gör mig så fundersam & glad, man kan se i mina ögon vissa gånger att jag får en fundering. Är på kvällen när lillebror ska sova, så vill han nu mera alltid ge mig nattepussen och ibland kramen också!
Käääärlek<3 Jag tycker om min lillebror massor, trots jag har lite skadeglädje för mig rätt ofta. Så fort han blir ledsen så skrattar jag, men så fel de kan bli ibland.
Om igen, va härligt det är att ha en lillebror som livar upp här hemma och ger mig pussar!
