VildaKrigarPrinsessanMathilda!

Varför ja inte skrev mer igår om mitt ambulans åkande var pga. min författare/mamma var i chock så gott som och ville inte skriva för mkt då, då det kunde blivit helt galet.

Men iallafall..

Igår kväll skulle jag gå & lägga mig, så jag lades på min säng som var på ungefär 1.30-1.50 cm högt uppe. Skulle få min medicin, byta blöja och få pyjamasen på mig.
När jag plötsligt gör en hastig rörelse och rullar rakt ut från sängen och hamnar på golvet !!!

Och ni som känner mig vet ju att jag tar inte emot med armar eller någonting, jag har inte dem reflexerna. Jag har samma reflexer som en 1månads bebis kanske eller mindre.. .. Så jag föll tungt ner i golvet.

Mamma skrek högt & rakt ut av ren panik samtidigt som hon tänkte för sig själv "fy fan vilken dålig mamma jag är"...
I samma veva som mamma skrek, så tog hon upp mig från golvet. Och pappa kom inspringandes i mitt rum. Lillebror som precis innan det hände var helt galen och inte alls ville sova i sitt rum, blev helt tyst och chockad och därefter orolig.

Direkt efter fallet, blev jag tyst ngr sekunder... jag började STOR SKRIKA... helt plötsligt försvinner mitt skrik... trots jag skriker med läpparna... jag får andninguppehåll och börjar krampa...
Mamma satt igång med det hon lärde sig på första hjälpen utbildningen som MejDej kooperativet anordnade för ett litet tag sen. Trots mammas panik, enorma skuldkänslor... så redade hon av första hjälpen i ordning nu när de väl skedde ngt, var inget snack om saken..

Pappa slängde sig på telefonen och ringde hit ambulansen som kom genast hit.

Efter andningsuppehållet som sedan upphörde och kramperna.. så gallskrek jag... samtidigt som jag höll på somna hela hela tiden, vilket jag VERKLIGEN INTE fick göra för mamma när man slagit i huvudet.

Ambulans personalen kom, kollade först efter brutna ben.. sen var det med en gång till akuten.
På väg in ringde dem till sjukhus och berättade att misstänkt hjärnskakning var på väga in.
När vi kom in blev vi mkt bra omhändertagna av personalen på stora akuten.

Momo mötte upp oss på akuten så att mamma fick stöd.

Efter ngn timme började jag bli mig själv igen, chocken började ge sig.. och småkramporna slutade, doktor undersökte mig. Sa vi fick åka hem men skulle komma tillbaka om vi märkte de va ngt galet. Så momo skjutsade hem oss.

Jag är en härdad flicka som "bara" fick en fläskläpp.
Man ska vara under uppsyn under 24timmar när man slagit i huvudet. Och nu var det snart 26timmar sen, så tror inte det händer ngt mera iallafall men man vet ju aldrig med mig.

Det va ett väldigt högt fall och vi blev chockade och oroliga alla här hemma. Och mamma upplevt bilder hela natten framför ögonen och gör det fortfarande... över det som hände..