Mammas tankar
Mamma skriver av sig i min blogg nu igen:
Jag minns det som igår, som omgivningen vår kunde kasta ut hemska ord åt mig som gravid när jag väntade Mathilda.
*barn som skaffar barn*du är för ung*du klarar det aldrig*du förstår väl att detta kan ni inte behålla* osv osv...
Vi planerade vårt barn, vi köpte kläder och alla saker för att barnet skulle komma till världen.
Vi var så glada (trots att nästan ingen trodde vi skulle klara ut att va föräldrar)
Vi kunde ibland sitta och tänka *tänk när vårt barn springer på stranden nästa sommar*tänk när han/hon säger mamma eller pappa första gången osv osv.. ..
Vi köpte gåstol..
Vi planerade massor..
Dagen kom, vi blev föräldrar, jag viste under hela graviditeten att det var en Mathilda i min mage.
När barnet lades mot mitt bröst på förlossningen så tänkte jag inte ens efter att titta könet, för jag viste vad det va det kändes så självklart att det var en Mathilda, jag vet inte varför men de kändes självklart.
Mkt riktigt det var en Mathilda, vi ringde stolt runt till våra nära & kära och berättade om denna lilla flicka vid namn Mathilda och berättade att förlossningen och allt har gått hur bra som helst.
Bara att få barnet gjorde en omställning i vårat liv, en omställning vi var beredda på att ta.
Vi var nyblivna föräldrar, helt underbart
PANG sa det så var vår flicka svårt sjuk helt plötsligt kom det fårn ingen stans..
Vi har då tvugna och ta "yttligare ett slags ansvar".. omställningen blev verkligen stor för oss...
Vad kunde vi få slängt i ansiktet ??? när vi berättade om vårt sjuka barn o hur ledsna vi var över det (givetvis älskade vi henne lika mkt ändån)
*ja att få barn är inte en dans på rosor*
hur kan man kläcka ur sig ngt sådant !!!!!!! Hur många människor planerat att få ett sjukt barn ??
JÖSSES ASSÅ !
Nä det är otroligt..
Blev så paff när en dag förra året samma människa sa till oss hur stolta vi ska vara och hur duktiga vi är osv..
jag tappade bokstavligen hakan och mitt hjärta slog konstigt när jag fick det i mina öron..
jag kunde inte tro att dem orden skulle komma från en o samma mun som sårade oss så i början av Mathildas liv...
men jo då..
Det finns under ibland..
ibland kan människor inser att dem gjort fel
synd bara att dem inte kan berätta det & stå för det..
Men glada blev vi..den människan ändrade sin uppfattning
Jobbiga är att än idag så har så många fått för sig massa saker kring hur Mathilda blev sjuk...
får för sig de va både de ena o andra..
det knäppa är att dem som fått för sig det..
ja det är dem som knappt haft ngn kontakt med oss....
dem har hittat på sina egna valser..
och när vi berättar hur det har gått till..
tror ni att dem lyssnar ??
åååå nej..
dem har rätt !
vi dumma unga föräldrar vet inte ett skit !
vi är totalt värdelösa !
Jag håller inte med
Mathilda kunde inte fått en bättre mamma eller pappa
Mathilda har verkligen fått den mamman hon behövde som gör allt tänker på allt alltid !!!
och en pappa som alltid håller hoppet uppe och är så stark som klarar sig igenom detta trots hur hans liv såg ut en gång i tiden. Men det är nog inte som tänker på det.. att de som hände honom förut.. sitter ju såklart fast.. och blev bara hundra miljoner ggr tuffare när han fick sig ett sjukt barn..
Jag vet inte vad jag vill komma med detta jag nu skriver.. men jag skriver av mig helt enkelt..
har sån period just nu att jag tänker för mkt.. så då måste jag skriva av mig..
och eftersom de handlar mest om mathilda.. så kändes det rätt att skriva av mig här i hennes blogg.
Vill bara att allmänheten ska vakna.. inte ta allt för givet.. en dag vänder det kanske.. och det är du som är svårt sjuk !
Mathilda är verkligen den finaste människan jag träffat
hon har en sådan vilja & kämpa glöd som jag aldrig ngnsin sett förut !
Älskar dig Mathilda så otroligt mkt
jag vill begära att du ska kunna må så bra du kan <3
Kommentarer
Postat av: Zhara
Blev tipsad av Mathilda´s assistent som är en nära vän till mig om erat reportage i kristianstadsbladet, jag har suttit och läst bloggen som både mamma o Mathilda skrevit o jag kan inte mer än att säga VILKEN UNDERBAR tös ni har. Tårarna föll av båda glädje o av medkänsla, men hennes leende kommer alltid sitta etsat på mitt minne, tack för att ni delar med er, jag kommer att följa detta o glädjas med er.
Kram Zhara
Trackback
