USCH VA HEMSKT !
Knas som min mamma är så kom hon också med på bilden, men vad hhade hon förväntat sig när jag hade spegel där hihi. Mamma lika yr som vanligt.
Jag har fortfarande hög feber..
Senaste tempen var på 39.5grader. :o( 40.5grader om man räknar från "vanlig" temp 37.6....
Assistent Jennie kom vid kvart i fyra, så jag och Jennie & Mamma packade ihop oss och klädde oss sen gick vi till barnakuten.
Dem tog emot oss jätte snabbt, så skönt !!!! Och perfekta sköterskor och läkare idag va det med, jäääätte skönt när man har den turen.
Tog crp, man ska då ha typ 7 men jag hade 37 så de va ju verkligen inte så högt.. det va ju högre än normalt men inte så högt som jag haft förut, blir lätt man jämnför med förut händelser.. hade ngn gång över 350 ju.. då kallar vi det högt.. Blir vad man är "van" vid på ngt vis..
Iallafall så kollade doktorn mig och så och lungor och så lät bra. Alltså en "vanlig virus" infektion trodde hon... men som vanligt så tar ju min kropp sånt mkt hårdare..
Iallafall så konstaterades att jag var uttorkad och behövde vätskeersättning. Vi fick med det hem och lite annat.
Så sedan jag var där klockan fem idag ungefär så har jag haft dropp med vätskeersättning och det ska pågå under natten med...
Jag är rätt blek i ansiktet och luktar lite aceton i munnen..
Jobbigt för mig att få en vanlig virus.. för det blir alltid så mkt värre.. konstigt bara ja faktiskt knappt varit sjuk på länge helt plösligt blir ja sjuk så nära inpå och så kraftigt.
Jennie o jag har ju inte umgåtts så mkt ikväll pga min sjuka men så det blir ju.
Så hon fick läsa lite i assistent pärmen istället och så fick hon prata lite med mamma och så.
Även hjälpa mamma lite med lillebror, men de ställde hon upp på frivillig mkt omtänksamt !
En kvart efter Jennie slutat och kört hem så fick jag ett JÄTTE stort grandmall anfall, fy tusan ja ! Jag har inte haft så kraftigt anfall på nära håll sedan efter två års ålder !! Och jag är ju snart 4år.. Kvällens anfall var exakt som stora anfallet jag hade den 18de december 2006, enda som var skillnaden var att detta anfallet avslutades av sig själv och inte varade lika länge, detta varade "bara" 6minuter. Men detta anfall hade ett nytt "utseende" även än det sen 18de december.. men blir ju lite olika desstu äldre jag blir..
Mamma och pappa blev jätte rädda, mammas första tanke "nu är de kört".. .. efter liten stund kom mamma även på att filma det åt epilepsi utbildningen... bra o filma alla slags anfall.. inte alltid man kommer på de.. men jo mamma kom på det till slut.. fick dock inte med det "hemskaste".. men lite fick hon med.
Jag försökte även kräka mitt i anfallet.. men ja kunde inte.. jag blev röd.. blå.. blek typ.. och blev lite knas med mitt syre..
Efter anfallet blev det att få läggas i framstupa sidoläge så att jag skulle få så mkt som möjligt fria luftvägar.. Mamma fick även ta ut saker & ting från magen med min knapp slang så jag skulle skippa kräka.. ..
NEJ USCH var detta anfallet väckte minnen till liv och var hemskt.. :O(
Min feber ligger fortfarande högt och den har planer på att göra de antar jag ett tag till.. blir att ge alvedon var fjärde timme under hela dygnet även.. .. och så har jag droppet med..
Får se hur mamma gör imorgon kring utbildningen hon ska åka på och natta över.. hon känner sig orolig att göra det med tanke på mig.. vi får se vad hon gör..
I allafall så kommer Assistent Jennie imorgon och ska vara hos mig..
Men vi får se som sagt.. när de gäller mina anfall med feber osv.. så litar inte mamma på ngn annan än sig själv.. mamma kan inte hjälpa det.. hon har ett stort kontrol behov när det gäller mig.. ..
Nu ska jag försöka sova vidare, jag sover väldigt oroligt ikväll men inte så lustigt..
Mamma springer ut o in och kollar min andning så den håller sig stabil efter mitt anfall..
Nu så, godnatt !
Kommentarer
Postat av: momo
Momo lider så med dig och tycker världen är orättvis:-( Älskar Dig
Postat av: Anna
Hej kära Du!
Usch, så fruktansvärt hemskt..! Det är med tårarna rinnande jag läser Ditt inlägg - kan bara ana hur gräsligt det måste kännas för Dig när detta inträffar! Herregud, man älskar ju sina små glin bortom vett och sans och vill ju inget annat än att de ska må bra och ha det bra och att tvingas se sitt barn genomlida de fruktansvärda kramper som Du beskriver, måste ju vara omänskligt jobbigt!
Jag lider verkligen med Dig (Er!) - och beundrar Din styrka!
Många kramar,
Anna
Trackback
