Ledsen.. gråter... snyft
<-- en sur mathilda när jag stör henne i filmtittandet.
Mathildas mamma skriver härmed av sig en sväng kring henne... Tycker det hör till denna bloggen och inte min egen.
Jag som tycker jag är så fruktansvärt duktig och stark som går genom alla berg som sätter sig framför oss, jag har inte på hur länge som helst blivit ledsen på det viset att jag gråtit pga jag fått ngn i ansiktet som är negativt kring Mathilda, det är jätte skönt att börja kunna ta sådant lättare.
MEN det var nog bara som jag trodde..
Idag när vi var på syncentralen som Mathilda skrev om i förra inlägget...
Så redan på själva besöket.. när jag satt där med Mathilda i min famn och hade två syn"doktorer" eller vad det heter.. som satt framför oss.. och två assistenter intill oss..
Redan då kände jag hur min tårar dem brände ordentligt i mina ögon, det var fruktansvärt och jag vägrade att börja gråta..
Jag vet så väl om läget med Mathildas syn och det.. inget har ju liksom förändrats....jag vet att hjärnan & ögonen inte kan koppla.. och jag vet att Mathilda stänger ute världen och är i sin egna värld oftast.
Men idag redade jag inte av detta..
När jag satt där.. jag blev så varm i mig.. ville bara skrika ... och gråta i floder... Men vad hjälper det mig då ?
När vi gick därifrån, så gick jag ngr steg framför assistenter & Mathilda.. det började regna/hagla.. jag stängde in mig i luvan på jackan & halsduken.. och det forsade tårar...
Och sån som jag är så gråter jag helst inte rakt ut framför ngn...
Usch jag mådde jätte dåligt..
Det känns som att synen är ngt av det viktigaste som jag skulle vilja att Mathilda redade ut...
Tänk att få känna att hon fäster blicken i mina ngn gång.. ngt jag antagligen aldrig kommer att få känna :O(
Jag skulle så gärna vilja få den känslan att hon kan se mig i ögonen medvetet och kanske skratta åt en min jag gör..
Usch denna dagen blev skit därefter..
Så sen det var jag rätt så nedstämd..
som tur va så smsade jag med Linda och skrev av mig med henne hur jobbigt det var. Hon är dock den lättaste att ta sådant med, för hon kan åtminstone förstå så mkt mkt mer än alla andra man känner.
Känns som hela sin vecka är förstörd nu.. för jag har inte än kommit från tankarna om Mathildas syn...
Min lilla höna..
Vill så gärna att du ska se mig in i ögonen medvetet..
Nu helt plötsligt kom jag fram till den drömmen jag drömde för läääängesen..
Jag har berättat den för ngn.. men jag minns inte vem.. men tror det är ngn av er som läser i bloggen iallafall..
Så här var drömmen väldigt kort dock för jag minnns inte allt:
I drömmen mötte jag Mathilda, hon kom springandes mot mig.. hon hade en sån pipig flickig röst.. hon såg mig in i ögonen och berättade att hon älskade mig.. sen hennes underbara skratt.. sen sprang hon vidare...
Den drömmen blev jag så ledsen över att behöva vakna upp efter, sikken känsla... ååååå... <3
Men jag vet att Mathilda älskar mig trots hon inte kan säga det till mig.. jag är bomb säker på att hon vet vem som är sin mamma... Läste i hennes journal för ett tag sen ju som ngn dr skrivit för längesen.. att hon är sån som inte kan känna igen människor osv.. men njae så är det inte nu iallafall.. för hon visar tydligt.. tycker jag iallafall..
Men kan kasnek ändrat sig inte vet jag..
Får se det hela med synen positivt trots allt, hon kan skilja på ljus & mörker.. hon tar ju till och med efter saker i mörker om saker lyser hur bra som helst... Hon är så duktig min flicka.. hon kan det hon kan, det ska hon vara nöjd & stolt över! Hon är sån envis dam, så skulle inte förvåna mig om hon komme med ngt nytt hon kan en vacker dag...
Älskar min lilla busa så mkt och hoppas med hela mitt liv att hon mår 100% bra trots hennes tuffa liv..
Skulle aldrig kunna leva ett liv utan henne <3
Kommentarer
Postat av: momo
Momo tror som mamma,klart du känner igen mamma,pappa o Lillebror:-)...Älskar
Postat av: madeleine
kom in på bloggen genom kristianstadsbladets hemsida....
vilken godig till tös sån sötnos =)
kramar till er alla
Trackback
