Spontan intervju och Mindfulness
Helt spontant så bokade jag in en intervju idag till imorgon. En tjej jag tidigare mött på och fått en bra bild av! De va från kontoret idag jag fick mail angående henne, och jag nappade direkt eftersom jag även hört mycket bra om henne. Spännande!
Utöver det ska det köpas färdigt Mathildas födelsedagspresenter imorgon, då tiden inte funnits tidigare i veckan direkt. För Mathilda har hängt efter mig vart jag än varit hihi :) Men så mysigt att ha henne hemma på påsklov. Även om man inte sitter med henne hela dagarna, men de gör väl ingen 9åring med sina föräldrar, lite egentid får hon ju ha också och syskon/djur/pappa tid, inte bara mamma hela tiden.. Även om hon är mammagris och jag är Mathildagris ;-D
Idag har jag varit på min första dag, Mindfulness kurs av åtta. Samt en hemläxa som görs varje dag i åtta veckor. Nyttigt och bra!
Och eftersom jag var där så kunde jag ju inte köra med Mathilda till hud-läkaren, så det fick papsen hennes göra idag. Jag behöver släppa på "kontrollen" och han behöver skaffa sig lite "kontroll" så det var bra att det blev så! :)
Ikväll har Mathilda tappat en tand, jag fick hjälpa henne lite. Den va JÄTTE lös och hängde på skör tråd! Så hjälpte henne att "vricka" ut den så hon inte sätter den fel på ngt vis om hon skulle svälja den eller liknande. Så kändes tryggare så här! Första tanden hon "tappat" hemma själv. Alla andra har hon dragit ut nämligen hos tandläkaren, men så hade dem ont om tider så löste de sjäälva. Mathilda tyckte de va super spännande att jag vrickade på den och tjuffs så kom den =)
mirakel
Snart har vi en flicka här hemma som blir 9år, på lördag! Vad tiden går!! (det har jag nog nämt tusen ggr).
Allra helst vill jag ge henne ett eget hus på tomten, alla hjälpmedel som finns i andra delar av landet men inte i skåne som vi vill ha!!
Anfallsfrihet, förmågan att berätta när ngt e rätt/fel & vad man kan hjälpa henne med.....
Istället får jag väl köpa lite kläder.... Å annat smått å gott... Lite folie som prasslar kanske...
Finaste bästa Mathilda! Tänk att ett mirakel som dig är MIN!!!!
Intensiv träning
Vänder och vrider på papper och penna här.. och gjort nu i ngr veckor.
Försöker få ihop tiden, intensiv träningsschema för Mathildis! Men 24timmar på ett dygn är inte tillräckligt helt enkelt.
Men försöker vidare...
Det var så mkt lättare när Mathilda inte gick i skolan, då höll man igång allt dagligen utan problem. Man hann allt som hon skulle.
Men men jag löser väl det.. snart. . ngn gång.. får jag väl ihop schemat. Måste ju ta hänsyn till de andra barnens sömn osv med, så går ju inte att vara i träningsrummet så sent... Mathilda skulle haft ett eget lite hus här på gården..
Tanken är ju att smygstarta nu i vår och sen när sommarlovet kommer köra på lite mer!
Längtan
Idag fick vi det efterlängtade brevet, Mathilda är intagen till årets familjevecka läger på Furuboda :-D Ingen är gladare än vi.
Den veckan förra året, var den bästa veckan i vårt liv! Den gav oss så otroligt mkt, att vara där man hör hemma liksom, behöver inte känna sig annorlunda eller konstig. Slipper undan från alla märkliga smutsiga blickar och kommentarer.
Längtat dit sen förra sommaren, och nu efter dagens brev längtar vi så mkt mer! Frukostbufen är inte heller så tokig ) säger den matglada :-D
Längtar framför allt efter vissa man träffade förra året där, ska bli såååå kul!
En sak slog mig just, till hösten börjar Mathilda i 3an!!!!
Och till ngt annat, så har jag funderat mkt på en sak... hon har sackat efter i utvecklingen på ngr vis sen hon började i skolan.... :-0 men också framsteg på andra plan.
Men det är ju inte bra!
Från hösten så ska hon gå kortare dagar i skolan har vi bestämt! Hon behöver sitt här hemma, och en lång skoldag för henne tär på henne rätt så mkt.
Och till då träning... så har jag försökt i ngn vecka nu att göra upp bra nya träningscheman för Mathilda, med intensiv träning. Småstarta nu under våren tänkte jag och sen i sommar köra igång ordentligt när hon har sommarlov!
Alltid har denna mamman många bollar i luften och glömmer hälften av livet ibland i olika hörnor...
Men va gör man inte för sin barn????? <3
Tankar.. känslor.. kring assistans
Oj så oaktiva vi är här i långa perioder, Åh helt plötsligt kändes det som bloggen ropade på oss lite.
Sitter här och tittar på mitt underbarn Mathilda, sån fantastisk liten men nu mera STOR tjej det blivit av henne.
Dagar går, och vi försöker så gott vi kan alltid ta en dag i sänder..
Ibland rör det knappt sig något i huvet på mig, ibland rör det sig så himla mkt... Och det är ju olika ting hela tiden, olika saker som jag också försöker bearbeta och vissa saker som liksom inte går att bearbeta.
På senaste tiden har det rört sig mkt assistans i mitt huvud, kan ju va för det varit mkt kring assistansen sen i höstas. Jag (tror) det börjat lugnat ner sig nu, jag vet ?inte?.. Sånt vet man ju aldrig, ett tu tre så får man sig en "käftsmäll" och vi backar omigen tillbaka på ruta 1.
Biten att hitta assistenter är inte alltid det svåraste, det svåraste är bredvidgången... och framför allt direkt efter bredvidgången när de ska börja jobba själva.. Det här med att lära känna osv.
En assistent hos oss måste vara väldigt lätt, lyhörd, trevligt bemötande, glad, rak & genom ärlig.. ja å en del mer.
Assistenter som ska med tiden lära sig när man ska vara där och inte. Att inte lägga sig i, eller finnas för mkt. Medans stunder kommer då man finns lite mer. Det kan inte vara steld kommunikation mellan oss och assistenterna exempel, ass kan inte va steld med oss som om vi va maskiner man jobbar hos/med.
Mjukhet är viktigt!
De måste kunna prata, JA jag vet dem är inte våra "Vänner". Även om en del genom tiderna blivit våra vänner, iaf en 50% av alla. Det är ju så olika. Och som när man "råkat" få tag i assistenter som har samma intresse som en själv, eller kanske själv barn med speciella behov osv... vad gör man.. om vi råkar binda lite kontakt.. det är ingen lätt sits för oss heller!
För vännerna vi en gång hade försvann ju som snö i stekhet sol när det upptäcktes att Mathilda inte va "lik" andra barn... Tjufs sa det! Så stog vi där.. ja det var ju inte bara vänner.. det var även släktingar också...
Vi är inte några som har FULLT av vänner, kafferep, fikapauser, lekdejter med mera varje kväll och helg. Nee.. men visst har vi vänner, några få... som vi tycker jätte mkt om! Kanske träffar vi inte dem så ofta... men dem betyder ngt för oss och dem finns där när vi är glada och ledsna. De flesta vänner vi har, har vi fått genom Mathilda kan man säg, evigt tacksam över att vi till sist fann lite vänner eftersom alla "vänner" försvann i den vevan när Mathilda mådde som värst.
Dagar som i eftrmiddag när jag varit på lite nedstämt humör lite då och då, såna dagar är så himla svåra... man vill inte va otrevlig mot ngn. Men i sitt hem måste man få va lite otrevlig.... väl? Men det är faktiskt jätte svårt och tufft. För här jobbar trots allt människor, människor som jag vill bemöta med respekt. det finns verkligen assistenter som förstår jobbet, förstår att vi eller våra barn har inte alltid bra dagar... Så om jag inte direkt pratar eller vänder ryggen till.. surar... hälsar inte... så förstår dem "madde har dålig dag så är de med det" Man är rädd att de ska tro man är sur på dem, att man tycker de gör ngt fel osv osv.... Men känner man mig så vet man att jag sägr sådant och går inte å småsurar för det lönar sig inte. Men det är ändå väldigt jobbig sits... och det måste va minst lika jobbigt för en assistent.. Men ja det är iaf assistentens arbetsplats... så det är ju trots allt den som ska anpassa sig allra allra mest och minst vi.. Men hur lätt är deT???
Att bråka/tjaffsa med sin man...... hur löjlilgt känns det inte... via sms oftast????? och vad får man ut av det???? ännu mer att tjaffsa om för att i skrift blir det ibland svårt att förstå varandra... Men vi vill väl inte bråka inför massa folk som jobbar i vårt hem??? Vi vill inte dela med oss av allt i vårt liv... även om vi nog delar med oss av allt....
Om vi så har post liggandes.... det kan vi ju inte.... kanske är det ett brev som är väldigt privat... som man helt enkelt inte vill att ngn läser.. ja då är det väl bäst att låsa in brevet? så ingen som går förbi typ "råkar" läsa i farten. Jag menar inte att de snokar... men ni vet...
är jag hemma hos min vän Linda exempel och vi står i köket så läser jag automatiskt på hennes kylskåp om där e ngt uppsatt... samma veva säger jag kanske förlåt dock att jag kommer på mig själv.. men ibland så tänker jag inte ens på det... för de blir liksom i "farten" man "råkar" läsa..
Mkt knasigheter som rör sig i mitt huvud... jag är en liten "forskare" till att skapa den absolut bästa assistansen!
Nu menar jag verkligen inte att vi har dåliga assistenter!!! Ni som försöker förstå.. förstår nu hur jag menar.
Allt kan alltid bli bättre! Och kan något man är beroende av i sitt liv förbättras ääääännu ännnu ännu mer, så är de ju toppen för alla parter.
Med åren har man släppt på sina "hinder" att ha assistans i sitt hem.... till en början kände man sig tvungen att fixa till sig, sminka sig, klä sig bra, rengöra barn och klä dem väl osv innan ngn ass kom hem till oss. Städade kliniskt rent med mera med mera....
Nu ngr år senare kan assar möta mig i morgonrock, nattlinne, bikini mitt i sommaren, värsta fall även underkläderna. Man har liksom många fler dagar nu där man "glömmer" bort att man har assistans, man bryr sig liksom inte.. det är ju vårt liv.
Och OCH om det ligger hundtussar på golvet, makaroner under Miras stol i köket... Casper jätte skitig och Jimmie pillar kråkor på köksbordet?!
Nej men seriöst det är skönt att man själv vänjer sig ngnlunda, man vänjer nog aldrig sig helt dock. Det kommer tider då man tycker allt är mkt svårare.
De värsta tiderna ngnsin i vårt liv är när vi blir asslösa!!!!!! Och när plötsligt en ass måste sluta jobba hos oss! Eller bredvidgångar... nya assistenter.... huuuuaaa!
Men det är livet! Bara att följa med i strömmen.... att öppna upp sitt hem för alla möjliga..... och inte ens veta om det tänker stanna här mer än 1 dag.
Nej för personlig assistent yrket ser folk som ett jävla "sålänge" jobb. SJUKT! Idioter skulle jag säg....
Ska man jobba som personlig assistent så ska de va för man vill det!!!!!! Även inom vård över lag tycker jag. Men just det här med att jobba i ngns hem så nära in på.... Tänk er för där ute på arbetsmarknaden!
Och de där på arbetsförmedlingen... tänk er för tusan för .... begär inte att en person som kräks av bajsblöjor söka jobb som personlig assistent när de inte ens kan se ett barn drägla!
Nej det får va stopp där för idag...
CIAO
