VildaKrigarPrinsessanMathilda!

Födelsevikt - 2975gram & 48cm lång
Nästan 1 månad gammal - 4010gram
7 månader gammal - 8500gram
8 månader gammal - 8170gram & 67cm lång
En vecka efter förgående vikt - 8660gram & 69cm lång
1 år gammal - 8190gram 74 cm lång
13 Månader gammal - 9500gram & 76cm lång
2 månader senare - 11.1kg & 77.5cm lång
2 månader senare - 10.9kg & 78cm lång
3 månader senare - 12.6kg
2 månader senare - 13kg
En vecka efter förgående vikt - 17kg
2 år - 13.3kg & 86 cm lång
4 månader senare - 13.5kg
3 år & 3månader gammal - 14.6kg
3 månader där på - 17kg
2 månader därpå - 15.9kg & 93cm lång
1 månad efter( januari 09) - 16.15kg & 93 cm lång
26 Februari 9 (nästan 4år gammal) - 18.25kg
22 Juni 09 (4år & 2månader gammal) - 16.25kg
3 Augusti 09 - 16.5kg & 98.5cm lång
28 September 09 - 17.5kg & 99cm lång
4 December 09 - 18.1kg & 100cm lång
15 april 2010 - 19.1 kg & 102cm lång

MINSANN JAG HAR VUXIT!!!!!!
Dem vill dock inte jag ska upp mer i vikt nu, då jag går över kurvan med vikten och med längden går jag mycket under kurvan...

Men jag hade minsann vuxit på längden, inte illa!! =) Äntligen ngt skoj..
Dem hade ju gärna velat jag vart åtminsonte minst kunde va 10cm längre, så jag är än kortväxt.. hoppas jag växer till mig. Det är inte bra att stanna i växten för tidigt. Dock inte ovanligt när de gäller barn som mig.

Men grattis till mig som växt =)

Vi inväntar remiss till Lund för att få komma dit får information om behandling som ska ske med Mathilda och när & hur osv. Efter lite pluggande & telefonsamtal så känns det faktiskt inte bättre, mer nervöst & rädd är jag. Finns inga "vanliga" biverkningar direkt ex. magont eller oro osv. Utan det är bara en massa biverkningar som är ruskigt allvarliga. Bland annat livshotande, känns väldigt jobbigt.

Är fruktansvärt nervös inför denna vistelse i Lund, det är liksom typ sista chansen för att få Mathilda fri från anfall. Men också en behandling som både kan vara farlig & livshotande.

När jag berättade om denna Lund vistelse för assistenter på assistans mötet så hade jag gråten i halsen under hela det samtalsämnet, det är för jobbigt..

Hoppas Mathilda har ett par skyddsänglar som hjälper henne om något allvarligt sker med henne..

Älskar dig Mathilda och hoppas du klarar av detta bra som ska ske..
<3

Väldigt mycket tankar far omkring..

Det är skönt det!
Och ingen kan ju sitta så här fint som jag kan minsann =)
Satt en rätt bra stund idag, och stabilare & stabilare blir jag.. så träning ger helt klart ngt bra utav det på denna fronten, så det är bra assistenterna tränar mig, och mer blir det nu vår & sommar när man är ute mycket sitter leker =) Kanon!



Hurra för mig så duktig jag är!
Innan jag hade satt med mamma så låg jag & lekte, fick gräs på mina strumpor som lillebror var duktig plockade bort till mig. Och så fort mina fötter hamnade utanför mattan när jag lekte så va lillebror snabbt på plats för att lägga in mina fötter på mattan igen =) snäll min lillebror ibland hihi..

Ni har läst & hört mig prata kanske (för er gamla läsare & ni som läser Mathildas blogg) hur svårt det är att behandla Mathilda. Mathilda har en allvarlig & aggressiv hjärnskada, vi vet inte varför & vi vet inte hur vi ska göra för lindra hennes hjärnskada, man får chansa sig framåt för att göra någonting & testa sig fram, där finns inte många val.

Men för att hjälpa Mathilda & alla andra i världen med olika promblematik med hjärnan, så...

GE EN GÅVA IDAG!

Till hjärnfonden, där dem kan få mer chans för forskning om dem får lite hjälp av dig.

Tänker du ge en gåva? Det har jag gjort & kommer att fortsätta med det månadsvis!

Varit ute i fina vädret med dem andra i familjen & farbror & Kicki i trädgården i eftermiddag.
Skönt, så jag somnade på studs!

Dagen startade för mammas del att prata telefon med min doktor, varför hon inte ringt tidigare än så är för hon tillsammans med läkare från Lund & Stockholm bollat tankar kring mig & min aggresiva epilepsi, och dem skickat olika ting imellan varandra.

Epilepsin är verkligen inte stabil, hur man än kan tycka det...

EEG undersökningen som mäter hjärnans aktiviteter visade inget positivt sist, mkt aggresiva & farliga aktiviteter som jag har i min lilla hjärna. Var inte alls roligt att höra.. Att jag aldrig är fri från anfall, går inte många minuter.. 
Min hemska epilepsi, är så pass att en förälders värsta tanke om sitt barn kan inträffa när man minst anar.. 

Ett dygn på 24timmar, har jag epilepsiaktivitet cirka i genomsnitt 22timmar.
Det är fruktansvärt..

Det är ju tyvär inte bara dem stora rejäla anfallen som räknas, dem mamma och jag ibland kan skriva om.. utan även mina "små" anfall som tyvär gör lika mycket skada som dem stora eftersom jag har ENORMT många "små" anfall om dagen som ni säkert förstår eftersom dem 22timmar. "små anfallen" varar "bara" sekunder men dem täcker ändån upp timmar!!!

Det var skönt att doktorn nu ringde, men det var jobbigt för oss här hemma.

Vi höjde ena epilepsi medicinen rejält på en gång, dock la doktorn till kommentaren"det kommer inte göra ngn märkbar skillnad".. Möjligtvis på de stora anfallen ngn skillnad men inte på dem små, och det är egentligen dem små som är mer störande för mig då dem kommer så ofta per dag.
Måste bli av med denna aggresiva epilepsiaktiviteten men ingen garanti att jag ngnsin blir av med det.

Hoppet är där, att jag en dag ska få slippa anfall... Varför blir liten flicka som jag drabbad av sånt här!!!!!
Jag är stark, jag är envis detta ska jag minsann klara!!
Mammas hjärta svider..


Detta var jätte hårt för mamma detta samtal, imellan åt sitter hon bara & tänker... släpper en tår..
Hon vet inte heller riktigt var hon ska prata det är en sån allvarlig grej & svår, så hon håller ofta inom sig.. och bryter ut för sig själv..

Iallafall så inväntas en remiss till Lund inom kort, det är dax att bosätta oss där ett tag inom kort igen på sjukhuset :-(
Men doktor vet inte hur länge vi behöver vara där..

Jooooooobbigt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


TA DAGEN SOM DEN KOMMER, TA VARA PÅ VARJE DAG



HUR LÄNGE SKA VI ORKA?!
Men jag VET att mamma gör allt för mig, allt hon kan hur mkt hon än orkar!!

Nu var det längesen jag skrev, & kände nu att det var dax.
Fcik ha en bild som jag tidigare aldrig haft i min blogg, en bild från min 1års dag när jag sitter i gammel mormors knä och gammel morfar intill oss.

Ja som ni vet var jag sjuk en längre tid för cirka två veckor sen, och nu är jag där igen.. nu är jag baskemej sjuk igen!!! Så tråkigt, lillebror som smittade över sitt nu på mig, jag tar allt jag kommer åt typ. Tyvär!

Men men jag ska nog bli frisk snart!
Men har inte ätit med munnen på cirka 1 månad nu vilket känns i hjärtat på mamma nu, när jag ätit så länge som jag gjort, oftast blir det förstört när jag blir sjuk.
Mamma har försökt då & då, men jag vill inte .. så vi får se.. mamma fortsätter erbjuda mig, det får dock inte assistenterna sköta. Det är enbart mamma göra. Håll tummarna för mig att jag börjar äta med munnen igen.

Nu får det minsann bli vår & sommar så jag kan inviga lite nya kläder =)
Inte länge tills jag fyller år nu, jippi så skoj!