Livrädd


Bild från februari 2007 har ni till vänster, På mig i mitt ståskal den första veckan jag hade det från första början. Snacka om dåligt nu när mamma vet bättre att dem inte gav mig det ett år tidigare !!!!!!!
Sånt gör oss tosiga att typ allt har jag fått mkt senare än alla andra barn. Varför är dem sånna mot mig för??!!

Visst är jag söt i den korta frisyren :-) Visst är luggen sne, men testa klippa mig så får ni se hur svårt det är hihi.. jag sitter minsann inte still.

Något tråkigt med denna braiga dagen som varit så avslutade jag nu ikväll klockan tio med ett stort anfall.. Hel skumt nu när vi ökat mediciner så ökar anfallen, ngt som icke stämmer! Blir att kontakta ssk & dr på måndag. Fortsätter anfallen i denna takten som dem börjat med och blir ännu mera så blir det ju en akutvistelse till Lund och det vill vi då inte. Och det måste jag pga. cortison behandling IGEN för att stoppa anfallen tillfälligt tills man löst medicinerna som ska passa mig.
Med massa anfall mår jag inte bra och inga framsteg händer alltså ingen utveckling. Kanske är det tyvär så här mitt liv alltid får vara, jag har ju en mkt svårbehandlad epilepsi som man inte kan begära att få vara anfalls fri tyvär, men man försöker såklart.
Hoppas min kropp orkar bara ! Mamma är ju livrädd...... ....... ....

Under kvällens anfall som jag hade så blev det mkt dålig syresättning från min sida, "aj då" .. det va rätt nära en akut tripp till sjukhuset. Men vi slapp, som tur va. I sånna här fall önskar man att man bor i Lund, för kommer man till sjukhuset i kristianstad så har dem aldrig ngn aning om vad dem ska göra typ, lite beroende på vilka som jobbar just då.
Men på sommaren är de värsta då är där bara massa vikarie och dem är inge bra tyvär. Dem flesta varjefall.

Ni vet den plötsliga döden som vi tidigare pratat om? Eller kanske inte de va i denna bloggen, jag har ju haft en annan blogg tidigare. Men iallafall december 2007 fick vi veta på en träff med doktorn att jag kommer antagligen inte orka för alltid, hur länge som helst.. och därav en plötslig död.. .. ända sen dagen då mamma fick veta det.. har hon varit livrädd och är ff. ... Och särskilt när mina anfall kommer som dem gör just nu och vi ökar mediciner hit & dit.

Baah..
Godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0