granen på plats
Ligger här på soffan som ett litet beredskap..
Nya assistenten som är natt tjänstare, är kanon fin assistent. Varför jag ligger här, är för att vara till hands vid frågetecken om ngr sådana uppkommer.
Men så också ligger jag här, för jag sover inte skönt här.. Å på så vis vaknar jag lättare, som inatt klockan 03,30 och imorgonbiti 06,30 behöver upp för att ta blodprov på Mathilda...
Blodketonerna är inte dem bästa på morgonen. Därav tas blodprov nattetid med nu och tidig morgon och kvällstid. Även provas det att ges mat på natten också, så hoppas vi på bättre blodketoner på morgonen. Att det "bara" är nattmat som behövs för fröken.
Hjärtat mitt fick just ett kraftigt anfall, gör så ont i hjärtat varenda gång...
Till Mathildas stora förtjusning så har granen idag kommit på plats! Mathilda skulle nog vilja ha en gran året runt, som hon älskar granar med massa glitter å lyse.
Tänker mer å mer på den framtida operationen efter nyår... Känner hur jag "går ner mig" mer och mer succesivt..
Aja.. Vi ska väl klara det också!
dessa tankar
Tankarna snurrar......
Ketogen kost.. Är den bra eller är den dålig...
En nöjdare tjej, färre anfall... Men värre anfall???!!! Borde va förbjudet att behöva välja mellan pest och kolera...
Röntgen som gjordes för några veckor sen.. Där de upptäckte att frökens höft är körd...
Och ju närmare årsskiftet man kommer, ju mer nervös och jobbigt är det... För efter årsskiftet är de dags att om igen bosätta oss i Lund, och denna gång för att operera höften :( En stor operation.. Och med inga garantier..
Älskar min älskade Mathilda så in i massa mycket!! Livet med henne är fantastiskt, allt hon lärt/lär mig, hennes personlighet, kämparglöd som aldrig släcks.....
Pippi långstrump kan slänga sig i väggen!!! Mathilda min starka flicka ..amazing!
Att fröken är handikappad, bekommer inte mig ett skit. Visst kommer man ibland in i tankar när man ser barn i samma ålder.. Framför allt flickor.. Som kan springa.. Stå.. Prata..sjunga...med mera... Det kan periodvis vara såå känsligt att se dem.. Då tänker man en massa "tänk om"... Och får lite tårar i ögonen.
Fantatiska unge, vad skulle man gjort utan dig!!!!
Meeen.. Kan inte säg annat än... Sanningen... Att så mkt omkring Mathilda... Dödar mig innifrån...
ett tag sen..
Hej fina ni!
Kollade min statistik, och blev förvånad över hur många som hänger kvar och väntar på ett inlägg tydligen :-) så tänkte att nu får jag minsann ge er ett.
Mycket har hänt sen sist, som vanligt.
Mathilda fick åka på sin första camping i sommras, vilket gick förvånadsvärt bra! Visst är det bökigt och trångt, men det är väl de som är camping :-) absolut fler campingar för fröken, hon älskade det!
Men kramperna... Ja dem är som de är...
Slutet på september lades jag och Mathilda in på Lund sjukhus. Där vi drog igång Ketogen kost. Mathilda får bara via sin knapp, ingenting via munnen.
Oftast då hon ätit via munnen på sistone så bidrog det ändå bara till anfall, då hon inte klarar "pressen" liksom... Så knappen är det bästa för fröken.
Sen ketogen kost startades så har vi absolut fått lite ljus.
Mathilda mår som person bättre, mindre frånvarande.. Hon har ju under en lång tid varit i ngn ep bubbla... Har knappt gett ifrån sig ett leende osv..
Meeeen
De stora kramperna har förändrats sen vi startade ketogen kost. De är nu mkt kraftigare, mer och längre andningsuppehåll, fler ambulansåk osv...
Men betydligt färre anfall har hon än innan, men tyvärr värre..
Men Mathilda i sig mår mkt bättre så ketogen kost fortsätter vi med! I hopp om att de kanske blir ännu bättre?!
Mathilda har fått förkortad skoltid, så hon går tre timmar per dag. Jaa så stannar hon ju hemma vid behov även. ...
Denna satans epilepsi är iaf som vanligt... Ett jävla helvete!!! Hon får gärna va så handikappad som möjligt, bara hon är lycklig!!!! Men epilepsin.... Är fan så onödig!!!
De anfall då man ringer 112.... Ja varje gång undrar man "kommer hon överleva denna gången med?"
Orättvis tanke.. Man bör inte behöva ha det om sina barn 💖
lycka
blandade tankar...rörigatankar
svåra val
hoppet sänks...
ett av dagens anfall
epilepsi tar också Liv!!
ambulans å här är vi..
underbar dejt
Spontan intervju och Mindfulness
Helt spontant så bokade jag in en intervju idag till imorgon. En tjej jag tidigare mött på och fått en bra bild av! De va från kontoret idag jag fick mail angående henne, och jag nappade direkt eftersom jag även hört mycket bra om henne. Spännande!
Utöver det ska det köpas färdigt Mathildas födelsedagspresenter imorgon, då tiden inte funnits tidigare i veckan direkt. För Mathilda har hängt efter mig vart jag än varit hihi :) Men så mysigt att ha henne hemma på påsklov. Även om man inte sitter med henne hela dagarna, men de gör väl ingen 9åring med sina föräldrar, lite egentid får hon ju ha också och syskon/djur/pappa tid, inte bara mamma hela tiden.. Även om hon är mammagris och jag är Mathildagris ;-D
Idag har jag varit på min första dag, Mindfulness kurs av åtta. Samt en hemläxa som görs varje dag i åtta veckor. Nyttigt och bra!
Och eftersom jag var där så kunde jag ju inte köra med Mathilda till hud-läkaren, så det fick papsen hennes göra idag. Jag behöver släppa på "kontrollen" och han behöver skaffa sig lite "kontroll" så det var bra att det blev så! :)
Ikväll har Mathilda tappat en tand, jag fick hjälpa henne lite. Den va JÄTTE lös och hängde på skör tråd! Så hjälpte henne att "vricka" ut den så hon inte sätter den fel på ngt vis om hon skulle svälja den eller liknande. Så kändes tryggare så här! Första tanden hon "tappat" hemma själv. Alla andra har hon dragit ut nämligen hos tandläkaren, men så hade dem ont om tider så löste de sjäälva. Mathilda tyckte de va super spännande att jag vrickade på den och tjuffs så kom den =)
mirakel
Snart har vi en flicka här hemma som blir 9år, på lördag! Vad tiden går!! (det har jag nog nämt tusen ggr).
Allra helst vill jag ge henne ett eget hus på tomten, alla hjälpmedel som finns i andra delar av landet men inte i skåne som vi vill ha!!
Anfallsfrihet, förmågan att berätta när ngt e rätt/fel & vad man kan hjälpa henne med.....
Istället får jag väl köpa lite kläder.... Å annat smått å gott... Lite folie som prasslar kanske...
Finaste bästa Mathilda! Tänk att ett mirakel som dig är MIN!!!!
Intensiv träning
Vänder och vrider på papper och penna här.. och gjort nu i ngr veckor.
Försöker få ihop tiden, intensiv träningsschema för Mathildis! Men 24timmar på ett dygn är inte tillräckligt helt enkelt.
Men försöker vidare...
Det var så mkt lättare när Mathilda inte gick i skolan, då höll man igång allt dagligen utan problem. Man hann allt som hon skulle.
Men men jag löser väl det.. snart. . ngn gång.. får jag väl ihop schemat. Måste ju ta hänsyn till de andra barnens sömn osv med, så går ju inte att vara i träningsrummet så sent... Mathilda skulle haft ett eget lite hus här på gården..
Tanken är ju att smygstarta nu i vår och sen när sommarlovet kommer köra på lite mer!
Längtan
Idag fick vi det efterlängtade brevet, Mathilda är intagen till årets familjevecka läger på Furuboda :-D Ingen är gladare än vi.
Den veckan förra året, var den bästa veckan i vårt liv! Den gav oss så otroligt mkt, att vara där man hör hemma liksom, behöver inte känna sig annorlunda eller konstig. Slipper undan från alla märkliga smutsiga blickar och kommentarer.
Längtat dit sen förra sommaren, och nu efter dagens brev längtar vi så mkt mer! Frukostbufen är inte heller så tokig ) säger den matglada :-D
Längtar framför allt efter vissa man träffade förra året där, ska bli såååå kul!
En sak slog mig just, till hösten börjar Mathilda i 3an!!!!
Och till ngt annat, så har jag funderat mkt på en sak... hon har sackat efter i utvecklingen på ngr vis sen hon började i skolan.... :-0 men också framsteg på andra plan.
Men det är ju inte bra!
Från hösten så ska hon gå kortare dagar i skolan har vi bestämt! Hon behöver sitt här hemma, och en lång skoldag för henne tär på henne rätt så mkt.
Och till då träning... så har jag försökt i ngn vecka nu att göra upp bra nya träningscheman för Mathilda, med intensiv träning. Småstarta nu under våren tänkte jag och sen i sommar köra igång ordentligt när hon har sommarlov!
Alltid har denna mamman många bollar i luften och glömmer hälften av livet ibland i olika hörnor...
Men va gör man inte för sin barn????? <3
Tankar.. känslor.. kring assistans
Oj så oaktiva vi är här i långa perioder, Åh helt plötsligt kändes det som bloggen ropade på oss lite.
Sitter här och tittar på mitt underbarn Mathilda, sån fantastisk liten men nu mera STOR tjej det blivit av henne.
Dagar går, och vi försöker så gott vi kan alltid ta en dag i sänder..
Ibland rör det knappt sig något i huvet på mig, ibland rör det sig så himla mkt... Och det är ju olika ting hela tiden, olika saker som jag också försöker bearbeta och vissa saker som liksom inte går att bearbeta.
På senaste tiden har det rört sig mkt assistans i mitt huvud, kan ju va för det varit mkt kring assistansen sen i höstas. Jag (tror) det börjat lugnat ner sig nu, jag vet ?inte?.. Sånt vet man ju aldrig, ett tu tre så får man sig en "käftsmäll" och vi backar omigen tillbaka på ruta 1.
Biten att hitta assistenter är inte alltid det svåraste, det svåraste är bredvidgången... och framför allt direkt efter bredvidgången när de ska börja jobba själva.. Det här med att lära känna osv.
En assistent hos oss måste vara väldigt lätt, lyhörd, trevligt bemötande, glad, rak & genom ärlig.. ja å en del mer.
Assistenter som ska med tiden lära sig när man ska vara där och inte. Att inte lägga sig i, eller finnas för mkt. Medans stunder kommer då man finns lite mer. Det kan inte vara steld kommunikation mellan oss och assistenterna exempel, ass kan inte va steld med oss som om vi va maskiner man jobbar hos/med.
Mjukhet är viktigt!
De måste kunna prata, JA jag vet dem är inte våra "Vänner". Även om en del genom tiderna blivit våra vänner, iaf en 50% av alla. Det är ju så olika. Och som när man "råkat" få tag i assistenter som har samma intresse som en själv, eller kanske själv barn med speciella behov osv... vad gör man.. om vi råkar binda lite kontakt.. det är ingen lätt sits för oss heller!
För vännerna vi en gång hade försvann ju som snö i stekhet sol när det upptäcktes att Mathilda inte va "lik" andra barn... Tjufs sa det! Så stog vi där.. ja det var ju inte bara vänner.. det var även släktingar också...
Vi är inte några som har FULLT av vänner, kafferep, fikapauser, lekdejter med mera varje kväll och helg. Nee.. men visst har vi vänner, några få... som vi tycker jätte mkt om! Kanske träffar vi inte dem så ofta... men dem betyder ngt för oss och dem finns där när vi är glada och ledsna. De flesta vänner vi har, har vi fått genom Mathilda kan man säg, evigt tacksam över att vi till sist fann lite vänner eftersom alla "vänner" försvann i den vevan när Mathilda mådde som värst.
Dagar som i eftrmiddag när jag varit på lite nedstämt humör lite då och då, såna dagar är så himla svåra... man vill inte va otrevlig mot ngn. Men i sitt hem måste man få va lite otrevlig.... väl? Men det är faktiskt jätte svårt och tufft. För här jobbar trots allt människor, människor som jag vill bemöta med respekt. det finns verkligen assistenter som förstår jobbet, förstår att vi eller våra barn har inte alltid bra dagar... Så om jag inte direkt pratar eller vänder ryggen till.. surar... hälsar inte... så förstår dem "madde har dålig dag så är de med det" Man är rädd att de ska tro man är sur på dem, att man tycker de gör ngt fel osv osv.... Men känner man mig så vet man att jag sägr sådant och går inte å småsurar för det lönar sig inte. Men det är ändå väldigt jobbig sits... och det måste va minst lika jobbigt för en assistent.. Men ja det är iaf assistentens arbetsplats... så det är ju trots allt den som ska anpassa sig allra allra mest och minst vi.. Men hur lätt är deT???
Att bråka/tjaffsa med sin man...... hur löjlilgt känns det inte... via sms oftast????? och vad får man ut av det???? ännu mer att tjaffsa om för att i skrift blir det ibland svårt att förstå varandra... Men vi vill väl inte bråka inför massa folk som jobbar i vårt hem??? Vi vill inte dela med oss av allt i vårt liv... även om vi nog delar med oss av allt....
Om vi så har post liggandes.... det kan vi ju inte.... kanske är det ett brev som är väldigt privat... som man helt enkelt inte vill att ngn läser.. ja då är det väl bäst att låsa in brevet? så ingen som går förbi typ "råkar" läsa i farten. Jag menar inte att de snokar... men ni vet...
är jag hemma hos min vän Linda exempel och vi står i köket så läser jag automatiskt på hennes kylskåp om där e ngt uppsatt... samma veva säger jag kanske förlåt dock att jag kommer på mig själv.. men ibland så tänker jag inte ens på det... för de blir liksom i "farten" man "råkar" läsa..
Mkt knasigheter som rör sig i mitt huvud... jag är en liten "forskare" till att skapa den absolut bästa assistansen!
Nu menar jag verkligen inte att vi har dåliga assistenter!!! Ni som försöker förstå.. förstår nu hur jag menar.
Allt kan alltid bli bättre! Och kan något man är beroende av i sitt liv förbättras ääääännu ännnu ännu mer, så är de ju toppen för alla parter.
Med åren har man släppt på sina "hinder" att ha assistans i sitt hem.... till en början kände man sig tvungen att fixa till sig, sminka sig, klä sig bra, rengöra barn och klä dem väl osv innan ngn ass kom hem till oss. Städade kliniskt rent med mera med mera....
Nu ngr år senare kan assar möta mig i morgonrock, nattlinne, bikini mitt i sommaren, värsta fall även underkläderna. Man har liksom många fler dagar nu där man "glömmer" bort att man har assistans, man bryr sig liksom inte.. det är ju vårt liv.
Och OCH om det ligger hundtussar på golvet, makaroner under Miras stol i köket... Casper jätte skitig och Jimmie pillar kråkor på köksbordet?!
Nej men seriöst det är skönt att man själv vänjer sig ngnlunda, man vänjer nog aldrig sig helt dock. Det kommer tider då man tycker allt är mkt svårare.
De värsta tiderna ngnsin i vårt liv är när vi blir asslösa!!!!!! Och när plötsligt en ass måste sluta jobba hos oss! Eller bredvidgångar... nya assistenter.... huuuuaaa!
Men det är livet! Bara att följa med i strömmen.... att öppna upp sitt hem för alla möjliga..... och inte ens veta om det tänker stanna här mer än 1 dag.
Nej för personlig assistent yrket ser folk som ett jävla "sålänge" jobb. SJUKT! Idioter skulle jag säg....
Ska man jobba som personlig assistent så ska de va för man vill det!!!!!! Även inom vård över lag tycker jag. Men just det här med att jobba i ngns hem så nära in på.... Tänk er för där ute på arbetsmarknaden!
Och de där på arbetsförmedlingen... tänk er för tusan för .... begär inte att en person som kräks av bajsblöjor söka jobb som personlig assistent när de inte ens kan se ett barn drägla!
Nej det får va stopp där för idag...
CIAO
målat
Mathilda bakat bullar idag
I den mörka långa tunneln........
börjar där äntligen dyka upp lite ljus..
Efter en helt PERFEKT sommar 2013 att ha assistans som rullat på till en höst/vinter 2013-2014 som verkligen varit katastrof! Antar det aldrig kan vara perfekt för alltid..
Men i denna långa tunneln har vi nu börja skymta lite ljus, mer än lite..
Fann två intressanta assistenter från Furuboda assistenskurs i Januari och nu har båda skolats in. Tar sin tid att skola in då det är mycket att lära och inte ens efter de tio pass är man egentligen färdiglärd, nä det tar tiiid!
Varit lite strul med bredvidgång... massa sjuk/vab med ordinarie assar som skulle lärt in, istället har man fått hoppa in väldigt mycket själv och det är inte det ultimata med bredvidgång egentligen. För de ska lära sig vara assistentrollen, jag är inte den och jag som mamma kan inte riktigt lära ut den på sätt och vis så det är rätt svårt.
Men nu så är de båda klara, och jag tror vi har två guldkorn och det känns som det blir ljusare i tunneln.
När timvikarier dessutom verkligen är framåt och suger åt sig jobb, frågar om de ska komma tidigare, frågar om det finns lite jobb nu snart för man är ledig osv osv... SÅNT GILLAS! Det känns bra!
Istället för att få höra på visevärse undanflykter för att tacka nej... sånt är såååå jobbigt och tråkigt, så därför får man sortera ut såna ibland ju. Man vill ha folk med god arbetsmoral!
Epilepsianfallen har en period nu då dem ökat som faaaaan..... :-(
Härom dagen var vi i skogen och inveg den förhoppningsvis kommande våren! Med grillning och massa bus! Mathilda var verkligen överallt!! det var så härligt att se hur hon kunde åka upp och ner för alla dessa backar i skogen med sin nya kärra! Kurragömma hade vi och för en gång skull kunde ju även Mathilda gömma sig riktigt bra :-D
Kanon kärra även i sand!! visst är det tungt, men det säger ju sig självt. men iallafall är där inga små hjul längst fram som fastnar i sanden, rejäla bra däck så man kan trycka på och även dra!
Detta är min och mathildas och essas favvis plats, havet <3
Önskar lite roooo.... vila... och lite roo till!
älskade fina
mys!
Är så nöjd!
invigning av Nutribullet
hemmadag
Här kommer alla känslorna på en å samma gång...
Nu har vi äntligen fått en tjock slang! tänkte visa bild på den ifall det är fler som har såna som ni inte använder så får ni gärna skicka till oss :-) Vår ssk håller på undersöka var vi kan få tag i såna, hoppas hon snart hittar något.
Hjärtat var så himla rosslig & slemmig att matningen gick inte alls bra idag, Så det blev att sonda maten som hon först åt via munnen. Kanon! Slippa fundera över hmmmm hur mkt sondmat ska jag nu tillägga efter si å så mkt mat i mun?
Sen Mathilda började med sondmat för fyra fem år sen, har hon varit beroende av alla dess olika magmediciner och perioder haft riktigt stora problem att sköta magen.
Nu har vi förhoppningar på att magen ska fungera bättre och att det kräks mindre. Nu när vi ska byta ut lite sondmat mot vår mat, vanlig mat och inte detta konstgjorda skitet som har hur lång bästföre datum som helst??? Jag hoppas på våra förhoppningar blir till verklighet!
Såhär kul är det att hjälpa till med tvätten!! Zzzzzzz...
Är man rastlös, glad, ledsen, arg eller bara har tråkigt... JA då biter man sig i handen! Och har man otur som Mathilda har då och då... så råkar man ha handen i mun när man får epilepsianfall. INTE BRA! Antibiotika på det och magen kraverar! Idag blev det inte sååå djupt.......... Det är något man gör varannan sekund, tar handen ifrån hennes mun.. typ
Det är många bollar i luften nu kring Mathilda, bredvidgångar, sätta upp mål å schema kring det, och annat som vi håller privat.... och lite till... det enda byter av med det andra.
Aja det är verkligen inte bara problem med min donna, men visst är det jämt mkt omkring som ställer till det. Och epilepsin är det värsta som finns och efter det är det slem! Listan är lång... vi avbryter där!
Massa gnäll.. men skönt att gnälla av sig ibland!
Mathilda är den mest charmigaste tjejen i världen och jag kan fortfarande inte förstå efter snart 9år, varför just jag fick detta vackra mirakel, hur det gick till? jag visste inget om handikapp..epilepsi med mera... NU nio år senare är man nästan specialist på allt, JA iaf ang Mathilda! Mathilda har lärt mig livet, den hårda vägen och hon håller på än.. Känns så overkligt ibland.. att min snart nio åring liksom inte är som alla andra "normalstörda" nioåringar... att hon inte kan gå.. stå...prata... och klättra i träd.. simma... allt. . Det är så annorlunda och man kan fortfarande inte förstå hur... vad... varför... hur gick det till.
Såklart hade allt varit bäst om mathilda slapp allting.. men jag tycker inte synd om henne... JO vid epilepsianfall och såna svåra jobbiga hemska grejer... men för övrigt.. Mathilda älskar livet och det är viktigast! Sålänge hon älskar sitt liv så älskar jag det!! Vadå att hon inte kan gå?? eller stå... krypa eller vad som helst... hon ger mig kärlek och jag ger henne kärlek. Oh vad är inte viktigast i livet? KÄRLEK!!
Jag har jätte svårt att förstå hur människor kan tycka synd om Mathilda, de kan titta på henne på stan "aaauw stackare"... jag ryser i hela kroppen... ser hon ut att må så jävla dåligt? Va kall jag låter? aaa ja hoppas ni förstår hur jag menar!! LE istället när ni ser henne, hon är glad.. hon är lycklig! Skulle ni själva må så bra om ngn tycker synd om er när ni är lyckliga?! Sen är de ju skillnad förstås SOM SAGT epilepsianfallen osv... det är de värsta som finns... tusen knivar hugger i mig... alla mina leder spänns.. hjärtat slår i hundranittio... jag får en sjukt tung sten i bröstet och magen... jag kan inte andas.. och jag vill bara skrika! Det känns som jag går sönder innifrån.. nerver i kroppen som svider och stramar.. Jag vet vad hennes anfall kan göra med henne... man har sett det alldeles för många ggr när epilepsin vill ta henne..
EPILEPSI ÄR DET VÄRSTA NGNSIN!!!
Bjuder på en bild på världens sötaste busunge från år 2009!
Och så lite bilder från år 2013 :-D
Myspys! <3 Mathilda och Casper
Baracka är en busig häst :-D
En efterlängtad saknad Linda <3
Älskade barn!
Världens bästa barn, Mathilda Casper Mira <3
FRUKTANSVÄRT
Det snöar och snöar, till vår stora förtjusning Trots att vi bor så "utsatt". Sålänge vägarna är okej så är snön såå välkommen! Och än sålänge har det verkligen inte varit några problem att köra. Man får välja väg efter väder typ :)
Ikväll blev Mathildas pulka färdig för en invigning, förhoppningsvis imorgon!
Vi köpte pulkan, tänkte att habiliteringen får ju hjälpa oss dit med bra sele osv.. Tji fick vi.. de står inte för det längre, ingen fritid får dem bidra med. FRUKTANSVÄRT! Nej för rullstolsburna har inte rätt till fritid, sjukt!
Så vi köpte sele osv också. Så medans en pulka till Casper och Mira kostar typ 100:- i affären så har Mathildas nu kostat 4000:- cirka... Yehhoo!
Men vad gör man inte för sitt hjärta <3 såklart ska hon också kunna åka pulka! Och förstås ett tack till mormor som la till en slant på pulkan, uppskattas!
Mathilda avslutade denna kväll på det mest tråkigaste sättet... anfall
Det va längesen...
Tjohejsan på er
Det va läääängesen nu, så tänkte jag får skriva en liten kråka..
Nu är det härliga jullovet slut, är ju så skönt att va ledig från skolan ibland :-) Men våren är det nästan för mkt ledigheter, för snart är det dax för sportlov... ja sen kommer påsklov och sen så är det massa röda dagar med mera.. Vårterminen går undan!
Sist jag skrev så hade jag börjat äta timbaler igen, ja det gick bra..Men vi har pausat i detta.. Börjat med napp igen däremot, JA HUR TUSAN kunde mamma få för sig att ta den ifrån mig för ngr år sen?? fy så elakt!!!
VISST den är inte bra för tänderna, mkt möjligt. Men vad är bäst, att jag använder munnen (äter osv) eller är det viktigare att tänderna ser bra ut?? Nepp! Mat vill jag ha!
Så nappen har jag börjat med igen, försöker få igång "sutt funktionen" ;-)
Bra med mkt munstimulans, ja det har mamma alltid vetat.. men vad tänkte hon egentligen med när hon tog nappen ifrån mig?? hmm..
Men men nu har jag fått tillbaka den, är dock inte lika beroende av den mera.. men alla försöker få mig att sutta på den osv, och ibland så! Och sen tycker dem ju sååå mkt.. jag får inte bita mamma och jag får inte bita mig själv i armar och händer.. baah när ska dem bli nöjda??? Nå väl! Jag får bita i nappen lite iaf, tur är väl det.
Men när ingen ser så tar jag fingrarna samtidigt som nappen, det går utmärkt! :-D
Jag har fått en jätte bra mixer, japp nu är det dax att byta ut lite sondmat under dagarna.
MEN svårt att få tag i tjocka slangar suck suck... Men har eftersökt på knapp tråden på facebook så hoppas vi att vi snart får hem ngr ! Någon här som har?? Som vill dela med sig? Jag står givetvis för frakten!
Så fort vi får slangarna så jäklar ska jag få redig mat i mig! De va längesen.
Jag ska först få äta så mkt jag vill via munnen, och sedan in i knappen med resterande.
Sondmat 5ggr om dan liksom... och lika stora mål som det varit... hur många äter lika stora mål 5ggr om dagen? äter middag som mellanmål osv? Nej! Och kräks det gör jag ibland om det blir för mkt av den där räliga sondmaten, tvi tvi!
Bredvidgångar kors och tvärs känns det som, men mamma tyckte de va dax med en rejäl anställnings period. Få in lite timvik med bra arbetsmoral som vill suga åt sig mängder med jobb var målet, och som dessutom VILL jobba som personlig assistent! Som inte tar mig "sålänge" för hur jobbigt är inte det.. att människorna dem far och flyr omkring mig... Och min familj!
Blev att söka lite folk från assistentkursen på furuboda, perfekt! dem går ju utbildningen av en anledning och vi har precis lärt in en så gott som färdigt, enastånde tjej! Och snart är det dax för nästa bredvidgg osv osv..
Nej minsann nu måste jag allt sova vidare så jag orkar upp till skolan imorgon
Ser att det är många som besöker mig här.. men färre med kommentarer, det som är sååå trevligt.
Liten push eller två... eller kanske ngn fråga? ajaa...Vi hörs!
KRAM MATHILDA
Maaat!
lite uppdatering..
Här har det börjats matträna, nu jädrar ska fröken fö sig med munnen mestadels!!! Det är vårt mål 2014 som vi hoppas går som vi tänker oss.
Mer uppdatering sker på instagram än här.. Macamimommy
Timbaler äts det och idag var dag 2!
Sammanlagt kanske 15 tuggor som hon svalde inom en timme cirka, heja heja!
Behöver tips
Behöver tips från er föräldrar som oxo har ett barn med behov av assistans eller er själva som är i behov av assistans!
När man behöver flexibla assistenter, timvikarier som är lätta att behålla, som suger åt sig, vill & kan jobba mycket som inte tackar nej hela tiden!
Vilka "personer" söker ni då? Vad för några? Vad har funkat bäst? Vad/hur gör ni?
Tacksam för svar :-)
En jävla kväll...
Plötsligt kommer ass rusandes när jag byter blöja på mira... Tar mira å skickar ut mig i köket..
Mathilda fick ett stort anfall.. Andningsuppehåll å hela skitet...
En liten stund efter vaknar hon upp med typ "skratt (ep) anfall"...
En timme senare får hon yttligare ett anfall...
Tänkte .. Neej vill inte ge henne dessa dumma mediciner... Inte än... Detta går om...
En timme därpå kommer nästa stora anfall med andningsuppehåll å då sa magkänslan.... NU måste du ge akutmedicin...
Man vill inte behöva ge sina barn "narkotika" den sanna verkligheten...
Men dessa serieanfall... Ja de måste ha lite hjälp...
Nu får de inte bli mer ikväll... För då blir det 112... Åh nej det är ju inte alls en önskan !
Låt resten av denna skit kvällen vara lugn för Mathilda <3
Älskar dig bästa vackra du!