Svår sits..
Ska försöka anordna en träff för nära anhöriga som vi träffar en del, för att prata om assistans.... Har jag kommit på de senaste dagarna när jag hållt på och jobbat en del med assistansen, lönesamtal/utv samtal osv...
Ett samtal för allas bästa, för assistenterna, för oss i familjen och för våra anhöriga.
Ibland känns det som att andra verka tro det är himla enkelt att leva med assistans. Det är inte så enkelt... Och faktiskt är det inte själva assistenterna som är det jobbiga i regel...
Olika sitsar som vi alla hamnar i, gör att de blir svårt.
Exempel om vi får besök och vårt besök tillbringar mer än ett "hej" hos assistenten som jobbar med Mathilda... De kan bli mycket tragg, och det är väl inte därför vi vill ha besök??
Ingen menar något illa med det, men för oss i familjen blir det svårt för... OM IGEN kan vi inte leva som andra familjer utan assistans, vi råkar ha yttligare en person i vårt hem som av ngn anledning våra besökare kan fastna en stund hos för att tragga väder & vind....
Assistenten i vårt hem ska man såklart bemöta med respekt precis som alla människor, men assistenterna vet att dem är i den yrkesroll dem är i. "Finns men inte hörs/syns i onödan" i princip. Dem är hos oss för att hjälpa Mathilda med hennes vardag.
Det räcker med vänligt "hej" både från assistentens och besökarens sida.
Blir lätt en ond cirkel.
Som besökare eller ngn annan vi träfdar på var som, bör man tänka på tystnadsplikten assistenten har osv och vilken roll den har.
Att ställa frågor till assistenten om Mathilda eller om oss eller om assistenten själv, det är inte något som bör göras.
Det sätter assistenten i en jobbig sits att den vill såklart va trevlig, men känner sig otrevlig när den inte svarar eller liknande.
Det är otroligt svårt att förklara vad en assistent är för de som inte verkar hajjat det riktigt.
Men om vi säger så att människor vi träffar, ungås med eller så... Vi blir utstötta när ni tar en stunds snack om väder å vind med våra assistenter...
Och lika mycket vårt umgänge som assistenterna bör tänka på det hela såklart. Att ett trevlig "hej" & "hejdå" är väl sin sak, men det räcker sen..
Något många fått om bakfoten är att det är Mathilda isåfall ni ska prata MED och inte OM med assistenterna, är det OM så är det med oss.
Skriver här för att de föesta läser här, och jag vill att det ska underlätta för alla i vårt umgänge, våra assistenter och oss sjölva.
Att assistenter håller sig till assistent när de jobbar här, och att vårt umgänge är VÅRT umgänge.
Att förstå att man sätter assistentera i jobbig sits i deras yrkesroll om man ständigt ska tragga med dem, fråga ut dem en massa osv. Låt dem va! Det är Mathildas "förlängda armar" !
Hoppas att alla förstår.... Hur jag menar...
Jag tror det kan vara viktigt att kanske försöka fixa någon träff där det pratas om att vara anhörig till en familj som har assistans, Ska kolla upp det!
Ciao
